Jensen Huang var Nvidia.

33 år efter att han startade datachipbolaget på snabbmatssyltan Denny’s i San Jose, var han fortfarande ensam i dess absoluta topp.

Runt 60 områdeschefer rapporterade direkt till grundaren snarare än till betrodda ledningsfigurer. På frågan om vem som en gång skulle bli hans efterträdare erkände Huang att någon sådan inte fanns. Konstaterade att han inte trodde på den sortens arvskiften utan på konstant kunskapsdelande.

De uppenbara arvingarna, dottern Madison Huang och sonen Spencer Huang, arbetar båda som chefer i bolaget men saknar sin pappas ingenjörsbakgrund och excellens i fältet. Madison studerade kulinarisk kökskonst, Spencer ägde tidigare en cocktailbar i Taipei.

Det var Huang senior som personifierade bolaget. Och till stor del den amerikanska AI-scenen.

Jensen föddes som Jen-Hsun i Taiwan 1963, och antog det amerikaniserade namnet efter att han som nioåring flyttat till USA. Som många andra taiwanesamerikaner har han utmärkt sig som ambitiös mönstermedborgare. Förkroppsligat den amerikanska drömmen och firats som stolt exempel av sina nya landsmän. Av sina gamla har han behandlats som en rockstjärna. Följts av horder av fans vid sina besök i Taipei.

Idag tävlar Nvidia och Apple om ställningen som världens mest värdefulla bolag.

På torsdagen avgick Huang som vd med omedelbar verkan. Ett steg som både USA:s president och AI-industri fruktade. När Jensen Huang i söndags erkände sin otrohet med den misstänkta kinesiska spionen Alice Huang stod Trump, Musk och en rad andra digniteter vid hans sida.

Liksom vissa banker och storföretag anses “too big to fail”, ansågs Huang för viktig för sitt fält för att lämna det.

Read more

För miljontals amerikaner framstod koalitionen lovande.

Maga enade vitt skilda intressen: från hälsomedvetna mammor i Kalifornien till kristna konservativa till oberoende storstadsbor.

Vita, svarta, latinos.

Det speciella med Maga var uppgörelsen med etablissemanget på båda sidor. Fusionen med den demokratiske aristokraten Robert F Kennedy Jr och dennes Maha-rörelse var därför logisk. Den gemensamma kampen mot lobbyindustrin, byråkratin, den så kallade djupstaten förenade dem.

Read more

För mindre än två år sedan förutspådde Donald Trump en ny amerikansk guldålder.

I sitt installationstal drog han upp linjerna. På hemmaplan skulle landsbygden återindustrialiseras och befolkningen blomstra.

“I stället för att beskatta våra medborgare och berika andra länder ska vi lägga tullar och skatter på andra länder för att berika våra medborgare”, sa presidenten.

I utrikespolitiken skulle den egna nationens intressen värnas och den amerikanska interventionismen brytas.

”Vi kommer att mäta vår framgång inte bara i de slag vi vinner, utan också i de krig vi avslutar – och kanske viktigast av allt, de krig vi aldrig ger oss in i”, fortsatte Trump.

Han hade sitt eftermäle färdigformulerat:

“Mitt stoltaste arv kommer att vara som fredsmäklare och enare.”

Det sista, "unifier”, hade hustrun Melania Trump lagt till enligt dokumentären om henne.

Till en början talade mycket för guldåldersplanens framgångsrika verkställande.

Administrationen lyckades få in rekordstora tullintäkter och investeringslöften från utlandet. Andra vallöften, som det om en stängd gräns mot illegal invandring, infriades över en natt.

Samtidigt var man på god väg att “drain the swamp”, rensa upp i den statliga, svällande byråkrati som i huvudsak lierat sig med Demokraternas politiska prioriteringar. Till sitt förfogande hade presidenten vår tids mest framgångsrika entreprenör. Elon Musks oro över statsfinanserna gjorde honom till en tillfällig (och oavlönad) statsanställd.

Sprickorna i fasaden märktes redan det första året.

Den brutna vänskapen med Elon Musk efter dennes kritik mot the big, beautiful bill. De plötsliga turerna kring offentliggörandet av Epsteinfilerna. De inbördes splittringarna efter bombningen av atomenergianläggningen i de iranska bergen. Trycket på Charlie Kirk från proisraeliska bidragsgivare efter att han försökte stoppa Trump från insatsen.

Den mer oåterkalleliga vägen till förlusten i kongressvalet inleddes i februari i år.

Här är 20 av mina texter från det senaste 1,5 året om vad som ledde fram till förlusten i det amerikanska mellanårsvalet:

Kriget mellan Israel och Iran blottar sprickan i Maga
Efter bombningen: nu testas Trumps America first
Trump backar om Epstein - men skadan är redan skedd
Epsteinutredningen och sprickan i Maga
Israel first eller America first? Maga splittrat inför Iranbeslut
En historisk insats med oklart utfall
Kriget sätter Trumps legacy på spel
Är Trump fortfarande Maga?
USA:s skuldberg fortsätter att växa
Varför fortsätter kriget?
Kommer Nato överleva Irankriget?
Den militära segern som riskerar att bli ett strategiskt nederlag
I krig prövas förmågan att tänka själv
Hans brott? Mer Maga än Trump
Kriget biter neokonservativa i svansen
Kan Vance vinna valet?
Kriget som kan kosta Republikanerna kongressen
Presidenten, pressfriheten och PK-medierna
Blev Trump det han lovade att bekämpa?
Magas identitetskris: hur rörelsen blev vad den lovade bekämpa

Med kriget i Iran svek Trump inte bara sitt löfte om att avsluta och inte starta nya krig. Kriget inkräktade på fler av rörelsens grundpelare. Det satte inte bara antikrigs- utan antietablissemangslinjen på prov.

Plötsligt var det de neokonservativa krafter som tidigare avskydde och motarbetade Trump, de som hade hans öra.

Vanliga amerikaners vardag ansågs sekundär. Underordnad det större och ädlare målet att avväpna Iran.

Problemet är förstås att man misslyckats med sina mål både utrikes och inrikes. Irans ställning kan sägas ha stärkts genom den kontroll som kriget oavsiktligen skänkt diktaturen. Samtidigt har kriget försämrat de ekonomiska utsikterna hemmavid.

Bensinpriset har stigit med 40 procent. Inflationen ligger på 3,7 procent. Statsskulden fortsätter att växa.

Magabasen var så ursinnig vid valurnorna att en betydande del av den röstade demokratiskt.

Read more

Kriget i Iran. Levnadskostnaderna. Vita husets balsal. Relationen till Israel. Flirten med båda partiers neokonservativa.

Magabasen vände sig mot vad den uppfattar som presidentens svek mot America first.

Pratar med SVT och Riks från plats i DC. Längre analys följer på fredag. Läs gärna min text inför valdagen här.

/ME

Read more

Intervjun är gratis att se för alla. Uppskattar du att Stockholm Report vågar ställa frågor som få andra medier ställer och vill stödja oberoende journalistik, bli prenumerant.

/ME

Närmar sig kriget i Ukraina början på slutet?

Fyra år och åtta månader in säger sig president Zelenskyj acceptera en fryst frontlinje.

I nya intervjuer framstår han utmattad och ofokuserad. Rörde det sig inte om en för Europa så symboliskt viktig politisk person, utan säg en sportstjärna, hade detta slags tv-framträdande sannolikt framkallat en och annan rubrik i fler än proryska medier.

Källa: NBC News, Meet the Press, 18 oktober 2026

I en intervju med podcasten “The diary of a CEO” får Zelenskyj frågan hur han mår.

”Det är svårt. Jag ska vara ärlig. Jag sover inte. Det är en enorm, skrämmande smärta som jag inte skulle önska någon”, svarar han.

Read more

Paris brinner.

Den franska huvudstaden, liksom landsbygden, tenderar göra det ibland, har vi fått lära oss.

Om man bara följde mainstreammediernas rapportering skulle man kunna tro att de senaste veckornas kravaller var en följd av typisk fransk indignation och rebellystnad. Av socialt missnöje som spårat ur, med skolnedskärningar, levnadskostnader och bränslepriser som förklaring.

Det finns sådana element. I den mån “skolprotesterna” härstammar från besvikelse över sakpolitik är dock frågan hur motiverat missnöjet är.

Read more

Medan det ekonomiska avståndet mellan vanliga medborgare och miljardärer de facto ökar, krymper det intellektuella.

I frågor om samhällsutveckling tycks grupperna – den första stor, den andra minimal – se samma sak.

Ett samhälle där makthavarna sätter sina egna intressen framför folkets. Där förhoppningarna om massinvandringens vinster övergått i rädsla för västs utplåning. Där västerländska värderingar de facto utmanas. Där makthavare hyllat globaliseringens framsteg medan arbetarklassens jobb försvunnit. Där kampen mot “hot, hat och desinformation” lett till inskränkningar av det fria ordet och gripanden av vanliga medborgare med vanliga åsikter. Där en förlegad elit söker klamra sig fast vid makten genom alltmer totalitära åtgärder.

Medan miljardärer och vanliga medborgare är överens om problembeskrivningen och behovet av politiska reformer, fjärmar sig den “liberala” övre medelklassen från båda grupperna, genom att starta krig mot den första och strunta i den andra.

Ett talande exempel är Dagens Nyheters Martin Gelin, som refererar till “undergångsfascismen” och beskriver Peter Thiel som den person som “bäst förkroppsligar en ny, öppet antidemokratisk nationalism”. I texten lyser vanliga människor och deras intresse för miljardärernas idéer med sin frånvaro.

Read more

Read more

Get more from Malin Ekman in the Substack app

Available for iOS and Android

Get the app

Read more

Inför att USA:s BNP sjönk för andra kvartalet i rad och nationens ekonomi därmed försattes i recession, gjorde den dåvarande Bidenadministrationen våld på verklighetsbeskrivningen.

På sin hemsida refererade den helt enkelt till en annan, betydligt mindre vedertagen, definition av vad en recession är.

Medan USA:s nuvarande finansminister Scott Bessent inte kan anklagas för att ha kopierat greppet, gör han allt för att ingjuta självförtroende i en marknad som tvivlar på administrationens förmåga att lösa problemen den står inför.

“I am the house now”, sa han i Dallas för en månad sedan.

Liknelsen är hämtad från kasinot, där banken, “the house”, alltid har övertaget. Som finansminister menar Bessent att han, till skillnad från under sin tid på Wall Street, har information som marknaden saknar.

Uttalandet var en pik till marknadens aktörer. Ett försök att få dem att underkasta sig hans bedömning.

För att inse att administrationen hittills misslyckats nå de mål Bessent satt upp, behöver man dock varken vara Washington-insider eller aktiemäklare.

Den tidigare hedgefondchefen var tydlig när han intog sin nya roll som finansminister. För att komma på rätt köl behövde landet lyckas med hans skräddarsydda 3:3:3-formel. En plan som innebar att minska budgetunderskottet till tre procent av BNP 2028 (en halvering från nivån vid tillträdet), nå tre procents tillväxt, och öka USA:s energiproduktion med tre miljoner oljefat per dag.

Därtill hade Bessent ett ytterligare mål, kanske hans allra viktigaste. Den tioåriga räntan skulle hållas nere.

Snart halvvägs in i mandatperioden lever inte siffrorna upp till ambitionen.

Read more

Read more

När flight FZ1073 mellan Dubai och Tel Aviv dök över 4000 meter på mindre än 30 sekunder reste sig rörmokare Yaniv Hayoun från 16:e raden och rusade till cockpit. Tillsammans med andra passagerare oskadliggjorde han den andrepilot som just knivhuggit planets kapten och lämnat de 174 mestadels israeliska resenärerna ombord åt sitt öde.

Genom att dra gärningsmannen ur cockpit (den knivhuggne piloten lyckades öppna dörren inifrån) och greppa spakarna i väntan på att två off duty-piloter bland passagerarna kunde ta över, kunde planet nödlanda säkert i Tabuk, Saudiarabien.

Hayoun bar fortfarande blodstänk på t-shirten när Israels premiärminister Benjamin Netanyahu senare mötte honom på Ben Gurion-flygplatsen i Tel Aviv.

“Utan dig kunde det ha blivit ett nytt 11 september”, sa ledaren till sin landsman.

Den sortens civilkurage som Yaniv Hayoun uppvisade är en välsignelse för världen.

Dessvärre hotas det av tidsandan.

Förfallet blev tydligt vid 25-årsminnet av 11 september.

Under det dödligaste terrorattentatet i modern tid uppvisade vanliga människor extraordinära egenskaper.

“The man in the red bandana” Welles Crowther, 24-årig aktiemäklare och volontärbrandman, som räddade livet på 18 människor innan han förlorade sitt eget.

Rick Rescorla, säkerhetschef på Morgan Stanley, som följde sin magkänsla när speakerrösten i det södra tornet uppmanade människor att gå tillbaka till sina skrivbord, och evakuerade 2700 kollegor. Bara 13 medarbetare omkom. Rescorla, som vägrat lämna innan han visste att alla var i säkerhet, var en av dem.

Shahram Hashemi, praktikant på en närliggande bank, som sprang mot faran och hjälpte brandmännen att evakuera människor efter att tornen rasat.

Modet som Welles, Rick och Shahram uppvisade är exempel på en manlighet som inte längre firas. Genom åren som förflutit sedan 11 september har det typiskt manliga förnekats eller avvisats som “toxiskt”.

Det tydligaste exemplet på senare år är kanske Daniel Penny. Den unge marinsoldaten som i en tid av poserande fejkmoral visade genuint civilkurage i New Yorks tunnelbana. Penny ingrep när en våldsam drogpåverkad 30-årig man hotade passagerarna till livet. Strypgreppet som skulle oskadliggöra mannen tog hans liv. Internetintelligentians kortslutning ledde till anklagelser om rasism, eftersom den avlidne var svart. I själva verket agerade Penny, oberoende av det tragiska utfallet, som en hjälte. (Läs min rapportering på plats från rättegången här, här och här.)

Hans sort är på utdöende.

Samhället är inte längre intresserat av att fostra dygdiga män och kvinnor utan av att predika moraliska idéer som faller platt när de prövas.

Män ska inte kännas vid sin fysiska överlägsenhet (de kan till och med ta hormoner och tävla som kvinnor på förment lika villkor) och tona ner övriga manligt kodade attribut för att passa in i en samhällsstruktur skapad av ideologiskt motiverade representanter av det motsatta könet och beta-individer av det egna.

Män som säger som de tycker och är som de är misstänkliggörs.

Män som nått framgång i nya domäner och ifrågasätter rådande politiska idéer avfärdas nedsättande som “tech bros”.

De män som – på ytan – accepteras är de som underkastar sig ordningen: som lärt sig ta mindre plats, problematisera sina “toxiska” bröder och rösta (eller låtsas rösta) som sina flickvänner och fruar. De som accepterat feminiseringen av samhället och själva låtit sig feminiseras.

Att få kvinnor i själva verket vill ha de män som de säger sig efterfråga, och att misogynin framstår som störst bland de män som låtit sig femininiseras är en följd av bedrägeriet.

Stockholm Report finansieras av sina läsare. För att ta del av allt innehåll och stötta mitt arbete, bli prenumerant och helst betalande. /Malin

Read more

I juni i år skickade den federala polismyndigheten FBI ett antal agenter till Skid Row i Los Angeles.

Uppgiften var att utreda anklagelser om mutor och namnförfalskningar bland hemlösa.

Inför möjligheten att republikanen Spencer Pratt kunde gå vidare i stadens borgmästarvalet utgjorde Skid Rows utsatta själar potentiell räddning.

Genom att förmå dem registrera sig som väljare och rösta på Pratts rivaler skulle staden kunna undslippa sin första republikanska borgmästare på 25 år.

De hemlösa lockades med cigg och cash mot att registrera sig och, enligt anklagelser, rösta demokratiskt. Antingen den innevarande borgmästaren Karen Bass eller den utmanande vänstersocialisten Nithya Raman.

Projektet var så omfattande att fler väljare registrerades än det fanns bäddar på härbärgena.

När Los Angeles poströster räknats gick Raman om Pratt, som tidigare haft ett stort övertag. Primärvalet var därmed avgjort och Spencer förlorade sin chans att kandidera mot Bass i höst.

Utanför de konservativa tabloiderna fick uppgifterna föga uppmärksamhet. Mainstreammediernas instinkt är att försvara systemet, hellre än att ifrågasätta det. Under valet 2020 löd standardformuleringen att “inget omfattande valfusk konstaterats” medan få var intresserade av att fördjupa sig i de faktiska oegentligheterna.

Mot bakgrund av stigmat kring att rapportera om valfusk är uppmärksamheten kring det rapporterade röstfusket på svensk mark på något sätt uppfriskande.

Read more

Read more

Fredrik Wester är entreprenör och vd för spelutvecklaren Paradox Interactive.

Read more

Den tidigare socialdemokratiske utrikesministern Jan Eliasson var indignerad dagen före valdagen.

På X postade vänstertidningen ETC:s ledarskribent Somar Al Naher ett klipp på Liberalernas partiledare Simona Mohamsson och underkände dennas ovilja att tacka Socialdemokraterna för sina möjligheter i Sverige.

Eliasson bekräftade Nahers förakt genom att dela sitt eget.

“”Jag har inget att tacka socialdemokraterna för”:
( Simona Mohamsson)
Låt dessa ord sjunka in.”

Orden är avslöjande men inte överraskande.

Snarare är de symptomatiska för människosynen hos stora delar av vänstern.

En livsåskådning i vilken individer blott är representanter för kollektivet, och därför förväntas underordna sig förväntningarna på detta.

Eliasson framstår betrakta invandrare som röstboskap, likt USA:s tidigare president Joe Biden avslöjade sig göra när han sa att den svarta amerikan som inte röstar på Demokraterna inte är en riktig svart.

Den svenska liksom amerikanska vänstern säger sig stå på arbetarens, invandrarens och “den svages” sida men förväntar sig underkastelse i gengäld.

Simona Mohamsson, till exempel, förväntas underkasta sig Socialdemokraternas berättelse om Sverige. Det är okej att hon är invandrare, men inte att hon i egenskap av sådan bryter mot normen för vad hon “ska” tycka.

Du duger så länge du tycker som dem men utmanar du dogmen straffas du dubbelt. Har inte bara “fel” uppfattning, utan betraktas som förrädare.

Den svenska liksom amerikanska vänstern betraktar invandrarna som “sina”.

Till övervägande del röstar också invandrare vänster, även om det finns tydliga skillnader mellan och inom grupper.

I USA anklagas Demokraterna för att verka för ökad invandring i syfte att säkra den egna makten på sikt. Anklagelsen är inte tagen ur luften, även om partiföreträdarna knappast bekräftar att opportunism och strategiska kalkyler ligger bakom politiken.

Länge har Demokraterna propagerat för lägre krav på dokumentation vid valurnorna. I Kalifornien är det numera olagligt att kräva den som röstar på legitimation. Samtidigt gynnas partiet även av migranter som inte röstar. I nämnda Kalifornien ger delstatens invandrare tre till fyra extra mandat eftersom de inkluderas i folkräkningen och fler invånare ger fler mandat. Tankesmedjan CIS räknar till 11 extra mandat när alla utrikesfödda plus deras barn under 18 inkluderas.

Målet är att så många som möjligt med tiden ska bli medborgare. Under Biden naturaliserades närmare 3,5 miljoner invandrare. Det högsta antalet under någon mandatperiod. Samtidigt skedde 10,8 miljoner illegala gränskorsningar, enligt officiell statistik.

I Sverige har Tidöregeringen fört en restriktiv invandringspolitik i teorin, men varit generös i praktiken.

Sedan hösten 2022 har 205 755 individer blivit svenska medborgare. De största ursprungsländerna är Syrien, Eritrea, Afghanistan och Somalia.

I förhållande till folkmängden blev dubbelt så många migranter medborgare under Tidöregeringen i Sverige som under Bidenadministrationen i USA. (205 000 av cirka 10 miljoner motsvarar 2,05 procent medan 3,5 miljoner av cirka 350 miljoner motsvarar 1 procent.)

Redan 2022 var andelen invånare med utländsk bakgrund 27 procent, enligt SCB.

Gruppen röstar markant annorlunda än landet som helhet. Medan människors politiska sympatier inte registreras efter etnicitet illustrerar valdistrikten ett tydligt mönster. Ju mer segregerade områden, desto starkare vänstersympatier.

I Rinkeby norr om Stockholm får Vänsterpartiet egen majoritet. 94 procent av de folkbokförda har utländsk bakgrund. I intilliggande Tensta får Vänsterpartiet och Socialdemokraterna 54,3 respektive 36,8 procent av rösterna. Tillsammans får partierna alltså 91,1 procent. Inget av övriga partier klarar riksdagsspärren.

Read more

I denna specialpodd om 11 september minns Ronie Berggren, republikansk USA-kännare och författare till flera böcker om bland annat Donald Trump, och jag 2001 från varsitt håll. En trettonåring som fruktade ett tredje världskrig, och en 22-årig student som chattade med amerikaner på 56k-modem och tittade på CNN hos grannen.

Vi pratar om hur George W Bush…

Read more

Inför tyska AfD:s jordskredsseger i Sachsen-Anhalt gjorde Der Spiegel allt för att avskräcka väljarna.

”Tysklands farligaste man”, varnade det liberala nyhetsmagasinet på omslaget intill en bild på det lokala affischnamnet Ulrich Siegmund.

Skrämselpropagandan fick omvänd effekt.

Människor köade med tidningsomslagen för att låta Siegmund signera dem.

Read more