Medan det ekonomiska avståndet mellan vanliga medborgare och miljardärer de facto ökar, krymper det intellektuella.
I frågor om samhällsutveckling tycks grupperna – den första stor, den andra minimal – se samma sak.
Ett samhälle där makthavarna sätter sina egna intressen framför folkets. Där förhoppningarna om massinvandringens vinster övergått i rädsla för västs utplåning. Där västerländska värderingar de facto utmanas. Där makthavare hyllat globaliseringens framsteg medan arbetarklassens jobb försvunnit. Där kampen mot “hot, hat och desinformation” lett till inskränkningar av det fria ordet och gripanden av vanliga medborgare med vanliga åsikter. Där en förlegad elit söker klamra sig fast vid makten genom alltmer totalitära åtgärder.
Medan miljardärer och vanliga medborgare är överens om problembeskrivningen och behovet av politiska reformer, fjärmar sig den “liberala” övre medelklassen från båda grupperna, genom att starta krig mot den första och strunta i den andra.
Ett talande exempel är Dagens Nyheters Martin Gelin, som refererar till “undergångsfascismen” och beskriver Peter Thiel som den person som “bäst förkroppsligar en ny, öppet antidemokratisk nationalism”. I texten lyser vanliga människor och deras intresse för miljardärernas idéer med sin frånvaro.