När flight FZ1073 mellan Dubai och Tel Aviv dök över 4000 meter på mindre än 30 sekunder reste sig rörmokare Yaniv Hayoun från 16:e raden och rusade till cockpit. Tillsammans med andra passagerare oskadliggjorde han den andrepilot som just knivhuggit planets kapten och lämnat de 174 mestadels israeliska resenärerna ombord åt sitt öde.
Genom att dra gärningsmannen ur cockpit (den knivhuggne piloten lyckades öppna dörren inifrån) och greppa spakarna i väntan på att två off duty-piloter bland passagerarna kunde ta över, kunde planet nödlanda säkert i Tabuk, Saudiarabien.
Hayoun bar fortfarande blodstänk på t-shirten när Israels premiärminister Benjamin Netanyahu senare mötte honom på Ben Gurion-flygplatsen i Tel Aviv.
“Utan dig kunde det ha blivit ett nytt 11 september”, sa ledaren till sin landsman.
Den sortens civilkurage som Yaniv Hayoun uppvisade är en välsignelse för världen.
Dessvärre hotas det av tidsandan.
Förfallet blev tydligt vid 25-årsminnet av 11 september.
Under det dödligaste terrorattentatet i modern tid uppvisade vanliga människor extraordinära egenskaper.
“The man in the red bandana” Welles Crowther, 24-årig aktiemäklare och volontärbrandman, som räddade livet på 18 människor innan han förlorade sitt eget.
Rick Rescorla, säkerhetschef på Morgan Stanley, som följde sin magkänsla när speakerrösten i det södra tornet uppmanade människor att gå tillbaka till sina skrivbord, och evakuerade 2700 kollegor. Bara 13 medarbetare omkom. Rescorla, som vägrat lämna innan han visste att alla var i säkerhet, var en av dem.
Shahram Hashemi, praktikant på en närliggande bank, som sprang mot faran och hjälpte brandmännen att evakuera människor efter att tornen rasat.
Modet som Welles, Rick och Shahram uppvisade är exempel på en manlighet som inte längre firas. Genom åren som förflutit sedan 11 september har det typiskt manliga förnekats eller avvisats som “toxiskt”.
Det tydligaste exemplet på senare år är kanske Daniel Penny. Den unge marinsoldaten som i en tid av poserande fejkmoral visade genuint civilkurage i New Yorks tunnelbana. Penny ingrep när en våldsam drogpåverkad 30-årig man hotade passagerarna till livet. Strypgreppet som skulle oskadliggöra mannen tog hans liv. Internetintelligentians kortslutning ledde till anklagelser om rasism, eftersom den avlidne var svart. I själva verket agerade Penny, oberoende av det tragiska utfallet, som en hjälte. (Läs min rapportering på plats från rättegången här, här och här.)
Hans sort är på utdöende.
Samhället är inte längre intresserat av att fostra dygdiga män och kvinnor utan av att predika moraliska idéer som faller platt när de prövas.
Män ska inte kännas vid sin fysiska överlägsenhet (de kan till och med ta hormoner och tävla som kvinnor på förment lika villkor) och tona ner övriga manligt kodade attribut för att passa in i en samhällsstruktur skapad av ideologiskt motiverade representanter av det motsatta könet och beta-individer av det egna.
Män som säger som de tycker och är som de är misstänkliggörs.
Män som nått framgång i nya domäner och ifrågasätter rådande politiska idéer avfärdas nedsättande som “tech bros”.
De män som – på ytan – accepteras är de som underkastar sig ordningen: som lärt sig ta mindre plats, problematisera sina “toxiska” bröder och rösta (eller låtsas rösta) som sina flickvänner och fruar. De som accepterat feminiseringen av samhället och själva låtit sig feminiseras.
Att få kvinnor i själva verket vill ha de män som de säger sig efterfråga, och att misogynin framstår som störst bland de män som låtit sig femininiseras är en följd av bedrägeriet.
Stockholm Report finansieras av sina läsare. För att ta del av allt innehåll och stötta mitt arbete, bli prenumerant och helst betalande. /Malin