Vem var egentligen extrem?
Jag kan inte bli att fundera över hur frågan kommer att besvaras i retrospektiv. När tiden haft sin gång. När tolkningsföreträdarna inte längre är desamma. När människor kostar på sig en tillbakablick.
Vilka kommer då att framstå som extrema?
Kommer det vara de som gjorde upp med förd politik? Eller de som försökte stoppa sina motståndare för att hålla sig fast vid makten? De som med hjälp från den byråkrati de själva kontrollerar såg till att stoppa populister från den makt folkmajoriteten skänkt dem? De som utmålade utmanaren till demokratins fiende medan de själva vidtog totalitära metoder?
Om världen återgår till de klassiska demokratiska frihetsvärderingar den successivt övergett finns bara ett svar på frågan.
Det nuvarande etablissemanget kommer att minnas som extremt. Även om extrema åtgärder vidtas i reaktion på extrem förd politik. Massutvisningar till följd av massinvandring, till exempel.
Dagens problem är att ett extremt och egennyttigt etablissemang tar sig rätten att avgöra vem och vad som är extremt. Av självrättfärdighet ser det till att avfärda och svartmåla allt utanför sin egen åsiktsgemenskap.
Det bedrägliga är att många inte vill eller orkar ifrågasätta narrativen. Det går därför lätt att inpränta nästan vilken berättelse som helst. Särskilt effektivt är att peka ut partier och politiker som demokratins fiende, och människor som kontroversiella. På så sätt blir det lättare för etablissemanget att motivera totalitära metoder för att motarbeta dessa “onda krafter”.
Marine Le Pen är ett av flera sådana fall.
I takt med att den långvariga franska högerpolitikerns presidentutsikter framstod alltmer realistiska ökade nagelfarandet av hennes förehavanden. Utredare fann att partikollegor arbetat med EU-bidrag på fransk mark. Pengarna var tänkta att gå till EU-arbetet, inte den franska kampanjen. Medan andra friats eller fått milda straff för liknande förseelser, yrkade åklagarna på maxstraff. LePen dömdes personligen till fyra års fängelse, hundratusen euro i böter och fem års blockerande från offentliga uppdrag.
