Det enklaste sättet att förtränga sina egna problem är att prata om andras.
Det europeiska etablissemanget har satt det i system. Kollektivt iklätt sig rollen som recensent av storebror på andra sidan Atlanten. Rynkat på pannan och i fluffiga termer orerat om ett den amerikanska demokratins dystra tillstånd och underkänt administrationens politik. Regeringschefer har värdesignalerat, nyhetsmedier skandaliserat.
Som vore Europa ännu föredömet andra borde efterlikna.
Tillvägagångssättet är smart eftersom det distraherar människor från bekymmer i den egna hemisfären, men bedrägligt just därför.
Europa befinner sig i existentiell kris.
