Den tidigare socialdemokratiske utrikesministern Jan Eliasson var indignerad dagen före valdagen.
På X postade vänstertidningen ETC:s ledarskribent Somar Al Naher ett klipp på Liberalernas partiledare Simona Mohamsson och underkände dennas ovilja att tacka Socialdemokraterna för sina möjligheter i Sverige.
Eliasson bekräftade Nahers förakt genom att dela sitt eget.
“”Jag har inget att tacka socialdemokraterna för”:
( Simona Mohamsson)
Låt dessa ord sjunka in.”
Orden är avslöjande men inte överraskande.
Snarare är de symptomatiska för människosynen hos stora delar av vänstern.
En livsåskådning i vilken individer blott är representanter för kollektivet, och därför förväntas underordna sig förväntningarna på detta.
Eliasson framstår betrakta invandrare som röstboskap, likt USA:s tidigare president Joe Biden avslöjade sig göra när han sa att den svarta amerikan som inte röstar på Demokraterna inte är en riktig svart.
Den svenska liksom amerikanska vänstern säger sig stå på arbetarens, invandrarens och “den svages” sida men förväntar sig underkastelse i gengäld.
Simona Mohamsson, till exempel, förväntas underkasta sig Socialdemokraternas berättelse om Sverige. Det är okej att hon är invandrare, men inte att hon i egenskap av sådan bryter mot normen för vad hon “ska” tycka.
Du duger så länge du tycker som dem men utmanar du dogmen straffas du dubbelt. Har inte bara “fel” uppfattning, utan betraktas som förrädare.
Den svenska liksom amerikanska vänstern betraktar invandrarna som “sina”.
Till övervägande del röstar också invandrare vänster, även om det finns tydliga skillnader mellan och inom grupper.
I USA anklagas Demokraterna för att verka för ökad invandring i syfte att säkra den egna makten på sikt. Anklagelsen är inte tagen ur luften, även om partiföreträdarna knappast bekräftar att opportunism och strategiska kalkyler ligger bakom politiken.
Länge har Demokraterna propagerat för lägre krav på dokumentation vid valurnorna. I Kalifornien är det numera olagligt att kräva den som röstar på legitimation. Samtidigt gynnas partiet även av migranter som inte röstar. I nämnda Kalifornien ger delstatens invandrare tre till fyra extra mandat eftersom de inkluderas i folkräkningen och fler invånare ger fler mandat. Tankesmedjan CIS räknar till 11 extra mandat när alla utrikesfödda plus deras barn under 18 inkluderas.
Målet är att så många som möjligt med tiden ska bli medborgare. Under Biden naturaliserades närmare 3,5 miljoner invandrare. Det högsta antalet under någon mandatperiod. Samtidigt skedde 10,8 miljoner illegala gränskorsningar, enligt officiell statistik.
I Sverige har Tidöregeringen fört en restriktiv invandringspolitik i teorin, men varit generös i praktiken.
Sedan hösten 2022 har 205 755 individer blivit svenska medborgare. De största ursprungsländerna är Syrien, Eritrea, Afghanistan och Somalia.
I förhållande till folkmängden blev dubbelt så många migranter medborgare under Tidöregeringen i Sverige som under Bidenadministrationen i USA. (205 000 av cirka 10 miljoner motsvarar 2,05 procent medan 3,5 miljoner av cirka 350 miljoner motsvarar 1 procent.)
Redan 2022 var andelen invånare med utländsk bakgrund 27 procent, enligt SCB.
Gruppen röstar markant annorlunda än landet som helhet. Medan människors politiska sympatier inte registreras efter etnicitet illustrerar valdistrikten ett tydligt mönster. Ju mer segregerade områden, desto starkare vänstersympatier.
I Rinkeby norr om Stockholm får Vänsterpartiet egen majoritet. 94 procent av de folkbokförda har utländsk bakgrund. I intilliggande Tensta får Vänsterpartiet och Socialdemokraterna 54,3 respektive 36,8 procent av rösterna. Tillsammans får partierna alltså 91,1 procent. Inget av övriga partier klarar riksdagsspärren.
