Trumps medresenärer till Kina var inte inbjudna av en slump.
Med sig i Peking hade presidenten med sig både världens rikaste och ledaren för världens största börsbolag.
Förutom Elon Musk och Nvidias vd Jensen Huang hade Trump med sig Apples avgående vd Tim Cook, Blackrocks vd Larry Fink, Blackstones vd Stephen Schwarzman, Boeings vd Kelly Ortberg, Goldman Sachs vd David Solomon och fler namn ur den amerikanska tech- och bankeliten.
Med sitt entourage ville presidenten signalera:
Väst är fortfarande störst. Just watch us.
Och många tittade.
När Elon Musk promenerade i den kinesiska maktens korridorer med sonen X i handen eller tog fram mobilen och obekymrat filmade platsen han befann sig på medan makthavarna bredvid småpratade stelt, slog något an i hans följare.
En stolthet över den kreativitet, intelligens och excentriskhet som väst välsignats med och som ingen förkroppsligar mer eller bättre än Musk. Bara den som på samma gång dominerar stora delar av världen – från rymdindustrin till energiesektorn till robotiken till neurotekniken till nästa generations AI och det fria internet – och avfärdar statusen som dominansen medför, beter sig som Musk. Alltid nyfiken, aldrig avmätt eller inställsam.
Den amerikanska ekonomin är fortfarande 55 procent större än den kinesiska.
Förutom att uppmana Kina att göra affärer med amerikanska företag ville Trumpadministrationen utstråla styrka och självförtroende.
Bet det på kineserna?
